Herregud denna veckan har verkligen varit kaos. Fast måndagen var bra, stall och sedan stan och träffa D och hans "vänner". Haha.
sedan var de ångest dagar Tisdag, onsdag, torsdag.  Tisdag eftermiddag spenderade jag med M. Hon mådde skit.  Torsdagen var värst för mig.
U har nog aldrig sett mig med så mycket ångest. Jag lovar de var inte en rolig dag.  Jag satt och skakade och grät.
Det fanns inget val i de läget. Jag vet att jag gjorde fel men ennu en g¨ång blev de ett misslyckande och jag ljög för inte hade jag följt planen som dom trodde. Och de var nog därför jag orkade åka hem. För i slutet av samtalet orkad jag skärpa till mig och övertygade dom att de va ok att åka hem och att jag skulle komma dit på ny bedömning i fredags. Oh sedan när jag kom hem var jag helt slut kunde varken äta eller dricka mådde illa.  Och jag vet varför men de vet ingen annan.

Fredagen blev de ingen ny beömning, för jag vaknade och hade ont í halsen och var förkyld kunde fortfarande inte  äta. Spärrade dom flesta inkommande samtal och la mig i min säng och somnade. 
 Och nu är de lördag. Jag kan äta lite iaf. Orkar inte så mkt.  Är sjukt uttråkad. Vill man vara sjuk i detta fina väder? NEJ inte direkt! Känner mig dock bättre. Så jag hoppas på att jag känner mig ok imorgon så jag kan hitta på ngt och inte bara vara hemma!

Förövrigt är de nu två dagar sedan jag pratade med D sist. Hans mobil är avstängd. Och jag är orolig! Vad som helst kan ha hänt, eller så har han fått åka upp till norrland igen. men faaan. Detta är inte lätt. I like like..