Jag har inte skrivit dedär mejlet än. Just nu är allt kaos. Jag vet inte vart jag ska börja. Jag är arg på mig själv och på min läkare.
Jag tillät mig bli sådan här. Jag tillät mig falla ennu en gång. Och jag tillät mig att bli från tagen något jag länge byggt upp. Nu har det gått nästan 1 månad då jag var lätt på alla sätt. Lättad i min själ(hyffsat iallafall) I skolan flöt allt på som vanligt. Dagarna var genomlidliga och jag kunde göra ett bra skolarbete. Tillskillnad från nu. Fet som en ko. Kan inte koncentrera mig på lektionerna i skolan och ja dedär (som jag inte vill skriva ut här) är väldigt påfrestande. Inte för att jag vill utan mest för att de blir så mycket enklare att ta sig igenom dagen. Men som jag sa till David frörut. Jag går och tänker på de i ett par veckor mina dagar spenderar jag i maniskt tänkande på om jag ska eller inte ska, sedan säger de bara pang så blir allt suddigt.
Och jag vill inte ha det så. Eller rättare sagt jag vill inte att de ska bli så.
Just därför ska jag nu skriva ett mejl till min läkare och hoppas på att hon kan rädda mig från den situationen. Men sedan så är det ju detta med min läkare. Hon är lite speciell. Och det är då inte ofta jag får igenom min vilja. Så detta ska bli spännande!

---

Then someone tells me how good I look
and for a moment
For a moment I am happy
But when I'm alone
No one hears me cry