Här har ni sanningen
jag ska berätta. Erkänna de som många anat..
inte för att jag vill ha eran uppmärksamhet.
Jag är fortfarande Therese. Och jag vill att ni ska se på mig precis som innan.
Detta har bara råkat bli en dal av mig. Och jag önskar att ingen
hamnar här. För man förtjänar bättre.
Hur lite man än inte inser de så är de sant.
Mat och sömn som är de viktigaste för människan.
Har jag och många andra börjat missbruka. Hur kunde de bli så fel?
Hur kan vi tillåta idealet att ta över såhär?
stunden är inne. Nu får ni veta. Och ja, jag skäms för att brätta.
Men ikväll bstämde jag mig..
för jag orkkar inte låtsas vara någon jag inte är.
Jag försöker alltid sätta mig där vid bordet.
Äta litgrann.
Så folk blir lite nöjda.
Men jag skäms.
Jag skäms för mina minimala portioner.
Jag skäms för att äta.
Jag vet, de sägr imot varann.
Just så säger dom imot varandra i mitt huvud.
Monstrerna.
Jag skäms oavsett om jag äter eller inte äter.
Ätstörd.
Som sagt jag är fortfarande jag, Therése. Inte ätstörningen.
inte för att jag vill ha eran uppmärksamhet.
Jag är fortfarande Therese. Och jag vill att ni ska se på mig precis som innan.
Detta har bara råkat bli en dal av mig. Och jag önskar att ingen
hamnar här. För man förtjänar bättre.
Hur lite man än inte inser de så är de sant.
Mat och sömn som är de viktigaste för människan.
Har jag och många andra börjat missbruka. Hur kunde de bli så fel?
Hur kan vi tillåta idealet att ta över såhär?
stunden är inne. Nu får ni veta. Och ja, jag skäms för att brätta.
Men ikväll bstämde jag mig..
för jag orkkar inte låtsas vara någon jag inte är.
Jag försöker alltid sätta mig där vid bordet.
Äta litgrann.
Så folk blir lite nöjda.
Men jag skäms.
Jag skäms för mina minimala portioner.
Jag skäms för att äta.
Jag vet, de sägr imot varann.
Just så säger dom imot varandra i mitt huvud.
Monstrerna.
Jag skäms oavsett om jag äter eller inte äter.
Ätstörd.
Som sagt jag är fortfarande jag, Therése. Inte ätstörningen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du får börja umgås mer med André.. den pojken vet hur man ska äta en chipspåse :P hehe /M
Postat av: M
Jag har suttit i samma helvete.
Men kommit ur det, eller inte helt, kommer nog alltid leva med monstret i mitt huvud. Men den är gömd. Långt långt bort. KOmmer fram ibland men inte ofta alls.
Therese, om du vill komma ur de, så måste du börja äta äta äta äta. Det är de ända som hjälper. Och jag vet, jag skämdes precis som du. Men om du börjar äta, för dig själv, så ger det sig. För mig dog de nästan två år att börja äta nästan normalt. och jag ber dig, för dit eget bästa. Börja äta. Då du kommer må mycket bättre. Jag lovar dig. Det är en lång bit att klättra, de värsta hindret är i början, men man får inte ge upp.
Love from anonym
Trackback
