En text jag fastnade för
Jag har gått vilse i en snöstrorm. Vinden tjuter, blåser snö i ögonen på mig så det svider. Jag vacklar fram genom olika nyanser av vitt. Jag ropar på hjälp men vinden dränker mina skrik. Jag ramlar omkull och ligger kvar i snön och flåsar, förlorad i det vita. Vinden viner i öronen. Jag ser hur snön suddar ut mina färska spår. Jag är ett spöke, tänker jag, ett spöke som inte lämnar några fotspår efter sig. Jag ropar igen, men hoppet börjar suddas ut precis som fotspåren. Men den här gången hörs ett dämpat svar. Jag sätter handen för ögonen och lyckas ta mig upp i sittande. Bland de fladdrande snögardinerna ser jag en hastig rörelse, en färgglimt. En välbekant gestalt tar form. En hand sträcks ut mot mig. Jag ser att det löper djupa parallella jack i handflatan, blodet droppar, det blir fläckar i snön. Jag tar handen och plötsligt är snön borta. Vi står på en äng med äppelggrönt gräs, ovanför svävar lätta molnslingor. Jag lyfter blicken och ser att den klara himlen är full av drakar, gröna, gula, röda, orange.
Det lyser i eftermiddagsljuset!
Ur boken: Flyga DrakeDet lyser i eftermiddagsljuset!
Kommentarer
Trackback
