Saknaden gör mig galen. Och inte bara saknaden av dig utan Pappa också.
Men de som gör mest ont är att de är mitt fel. Pappa valde sin väg. Men när de gäller oss två
så var de mitt beslut. Mitt korkade beslut. Varför valde jag bort dig? Nu i efterhand så vet jag igentligen inte varför jag gjorde de.
Och nu står jag här helt maktlös.
Hjärtat är sönderrivet.
Tusentals plåster försöker läka men ärren finns kvar
Och nu har dom rivts upp och jag blöder
plåstra om mig
tårka mina tårar.
Minnena om dig
gör så fruktansvärt ont!