En ständigt närvarande tomhets känsla fördunklar mitt sinne
i ren självbevarelsedrift raderar ja mitt minne
tusentals glasbitar skär genom märg och ben inom
ett liv som saknar betydelse som aldrig kan börjas om
sekunderna tickar långsamt fram allt har sin tid
men säg mig kommer ja någonsin finna ro och frid
jag skriker i det tysta utan att bli hörd
det eviga mörkret har brett ut sina vingar ja är själsligt död