Tisdag, svaghet och saknad!

Hur gör man för att inte tyna bort när "han" redan hunnit ta över? Och hur ska jag orka, orka rida, orka fixa för hästarna? Jag är så svag..
Döds trött efter en några timmar på Park mässan. Somnade till på bussen och vaknade skräckslagen av att tanten bredvid mig tog på sig sin kappa. Sedan vågade jag och ville ens inte somna om igen. Skulle endå av efter fyra hållplatser.
Varför kallsvettas man? Jag hatar det, vet inte om jag ska ta på mig mer eller ta av mig. =S

Promenad med hunden, orkar jag? hm.. blir en kopp kaffe innan isåfall.

Och imorgon, äntligen, äntligen kommer Min D God hit. Och jag längtar såå! Och sedan blir de stallet. Rider nog ut med Mandis, torslanda rundan? Ja, så får de nog bli. Det är alldeles för jobbigt att träna dressyr! Eller så kanske man skulle sätta upp ett hinder och hoppa lite? Hm.. får väl se, de lutar mest åt uteritt!

Och min älskade ängel Zara, var har du tagit vägen? Jag saknar dig såå! Alla pratstunder och knäppa ideér, putsa fönster och ramla ner utan att de är planerat, fast igentligen bara en bortförklaring på ett självmord. haha de är bara henne som man kan komma på sånt med. Och jag älskar det, jag älskar dig, min ängel!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0