Jag är snart 18 hela år. Mitt liv var har det tagit vägen? Jag har spenderat nästan halva mitt liv på sjukhuset pga förlamningen och en hel del massa annat skit. Kan man få leva om de senaste 10 åren? Eller iallafall få bli 5 år igen. Få träffa min pappa. Få vara liten och omtyckt. Och världens största problem är när ens barbiedocka går i sönder. När man faller handlöst gråtandes i mamma eller pappas famn. Eller ramlar och får en liten skroma på knät och alla tycker jätte synd om en. Just dedär saknar jag så ofta. Fast jag tror inte jag är ensam? Eller är jag det?
Eller känner man sådär när man inte fått kärlek på ett tag? När man inte fått någon närhet?
Bara en kram kan ge så mycket. Eller någon som bara håller om än.
Men var hittar man det?
´Kärlek går inte att köpa´