Nu är mamma hemma igen, det märks! Och jag orkar inte. Hur fan ska jag klara dedär?
jag går under!
Det är inte hennes fel, men endå så är det de. För om hon inte tjatat så hade allt varit under kontroll.
Och ångesten hade blivit en aaaaning mindre!
Från att jag vaknade fram till ca 15.00 så var allt kaos. Sedan lugnade de ner sig och jag mådde helt okey.
Och nu, nu när jag njutit en stund av lugnet och välbehaget. Så förstörs ALLT! Och de är precis som de var på dagen idag!
Trodde jag för en gångskull skulle få en lugn kväll. Men nej! Varför, varför skulle de hända?
okey, jag ser min kvällframför mig nu. Sömnlös, tårögd, kedjerökning och ångestfylld!
(eller så får jag träna tills jag svimmar, slipper jag tänka på hur jag ska somna iaf)
Godnatt!

Förlåt för ett deprimerande inlägg!
Ciao!