It is time to say goodbye

It is time to say goodbye. And to end my life.

Ja, det är precis så det känns. Jag vet varken ut eller in.
För första gången på länbge ser jag inte meningen med mitt liv
och för första gången på länge är jag såpass stark att verkligen vilja ta det.
Du kom in i mitt liv som en räddning. Du backade mig från kanten när jag var som närmast att falla i stupet.
Och nu, pga att din bror sa en sak så lämnar du mig.
Det var precis som att du ställde tillbaka mig vid stupet och lämnade mig där.
För jag är så nära, så fruktansvärt nära på att falla.
Hur kunde du?
Och hur kan du tillåta dig lyssna på honom och inte lära känna den jag är idag?

Timmar i tårar, timmar med lugnande, timmar sovandes.. hur länge ska jag stå ut?
Är du nöjd nu?
Nu när du rivit sönder mitt i hjärta i tusen bitar, kastat det på marken och trampat på det om och om igen?
Är du Nöjd?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0