Är det fel att inte vara arg?
Jag är bara besviken och ledsen. Samtidigt tillåter inte mitt amvete mig att vara det heller.
För igentligen var det inte meningen att de skulle sluta såhär. Eller?
Alla fina ord, all stöttning. Det kan inte ha varit meningen att de skulle bli såhär.
Samtidigt måste du varit medveten om vad du gjort.
Jag ser dig hela tiden på min näthinna, fast jag ser inte dig utan en svart människo figur som ska likna dig.
För de var inte den killen jag kände som gjorde dedär. Jag tror verkligen inte det.
Jag kan inte se att de var du, samtidigt är jag så medveten att de var just så det var.

Jag förstår ingenting
Mina känslor har startat krig.
Och verkligenheten
måste vara falsk.
För du är fortfarande du

och
jag kommer alltid
se glimtet i ögat på dig.

Och det gör så
fruktansvärt ont.