Dagen har varit jobbig. Bättre än igår dock. Tog mig iväg till skolan i morse.(Mammas förtjänst pga att hon körde mig) Trodde att Lina skulle vara i skulle så jag hade någon som kunde hjälpa mig igenom dagen.
Men då visade det sig att hon skulle till läkaren. Så jag fick kämpa mig igenom timmarna helt själv.
Endast en gång bröt jag ihop. Trodde dock att tårarna aldrig skulle ta slut. Ringde mamma i panik typ tio gånger men hon svarade inte. Fick reda på sedan att hon hade käkat lunch med sina vänner.
Wiie! Tack för den lixom! Dock ringde Jimmy mitt uppe i alla forsande tårar.
På nåt sätt fick han mig att sluta men vad han sa de har jag inget minne av.
Så jag tackar Jimmy istället för mamma denna gången!
Morgondagen kan bli ångestfylld.. Men jag har själv valt att åka med.

Jag hör fortfarande din röst i huvudet, kommer ihåg varje litet ord du sa.
Det räcker att jag blundar så är de precis som en film spelas upp.
En film om dig och mig, om allt som hänt den senaste veckan.


Jag är så förvirrad, folk säger att jag borde gå vidare. Men det kan jag inte, inte just nu.
Först måste jag få prata med dig och få höra varför du gjorde såhär.